Sägnen om Evertsberg och hur byn fick sitt namn.
Evertsberg lär vara den äldsta byn i Älvdalens socken. Enligt vad som är sagt när man bröt vägen upp till Boggbergets festplats en gång i tiden lär en sten ålders bosättning och en sten yxa ha upp hittats. Det är i och för sig så länge sedan någon använde den yxan att samhällen kan ha utplånats och återuppbyggts flera gånger om. Det kan sägas att äldre stenåldern ägde rum 10 000 – 4100 år fkr. Och yngre stenåldern varade mellan 4100 – 1700 fkr.
När byn bildades vet man inte men att det fanns ett kapell där innan man hade kyrka i Älvdalen och Mora, Mora kyrka byggdes på 1200-talet. Evertsbergs Kapell-lag kom att höra till Åhls församling, Åhl ligger i Leksands kommun.
En norrman som lämnat sitt land bodde en tid strax väster om vår by. När han sedan kom till folket i byn och han skulle berätta var han bott så sa han att han bott, två-år-å-berg och så fick Tvåråberg sitt namn. Tvåråberg är en vacker fäbod belägen ca 10 km väster från Evertsberg.
Norrmannen var van att bo högt och fann sin boplats på det vi idag kallar Boggberget, ett 476 m ö h högt berg med milsvid utsikt. Här slog han sig ner. Den första bebyggelsen hade funnits där uppe och när digerdöden härjade så tände man eldar på berget för att se om någon av de som bodde på de andra bergen utmed dalgången ”svarade” genom att tända sina eldar. Fick man se eldar borta i fjärran då visste man att fler människor överlevt den svåra pesten.
Namnet Boggberget kommer av att byfolket sa Baggens berg då mannen enligt sägnen hette Olof Bagge.
Norrbaggen umgicks med folket i byn och såg då en flicka som han fattade tycke för och gärna ville gifta sig med. Det var tre flickor i trakten som var mycket lika varandra och han visste inte hur han skulle komma i kontakt med henne för han hade ju hört att folket i byn kallades trollkarlar och trollkärringar. Historien om hur trollen i Evertsberg hade rövat bort ett litet flickebarn ifrån Dåråbergsgrottorna den hade han hört och kände sig osäker på hur han skulle bete sig.
Han gick till grann socknen Venjan och pratade med den prästen som verkade där och fick då goda råd. När han träffade flickan igen skulle han ta henne i hand och läsa en bön, om hon stannade kvar så var det ingen trollflicka. När han mötte flickan gjorde han som prästen sagt. När han just börjat läsa bönen sprang hon iväg. Hoppfull så gjorde han samma sak när han mötte en till av de tre och tänkte att detta måste vara rätt flicka. Han började sin bön men flickan blev rädd och försvann till skogs. Han var envis och när han mötte den tredje flickan tog han i hand och hälsade och började läsa sin bön. Flickan stannade kvar och höll hans hand under hela bönen. Äntligen hade han hittat sin Eva! Tidigare stavades Eva med Ä och var då Äwa, tidigare skrev man även Äwesbjär och därifrån kommer byns namn EVERTSBERG. Hur gick det då för Bagge och Eva? Jo tycke uppstod och från det paret sägs vi Evertsbergsbor härstamma.
Sägnen om Lasarus och hur Evertsbergs kapell kom till.
I Evertsberg fanns kapell redan innan Mora och Älvdalen hade kyrkor. Då hörde vi till Åhls församling.
Mora Kyrka är byggd på 1200-talet så den här kapellsägnen är kanske från 1100-talet.
En man från Evertsberg skulle ut och leverera liar som han fraktade i en klövjesadel på sin häst. Hästen blev skrämd av någonting och föll i sken. Mannen föll av och blev ihjälskuren av liarna. Där vid olycksplatsen i närheten av Evertsberg satte man upp en offerstock en sk ”Lasarus”. Till Lasarus offrades pengar av de som kom vandrande på sin väg, men det var även människor som bestämde sig för att gå till Lasarus med en gåva. Det berättas bl a om folk från Siljansbygden och Hälsingland som gått långväga för att lämna en gåva. Den hjälp man bad Lasarus om kunde vara att skörden skulle slå väl, att någon sjuk (människa eller djur) skulle bli frisk, att andra problem man hade skulle lösas smidigt. Att be om rikedom var ingen ide! Den fattiges gåva var lika, om inte mer värd än en rik gåva. Man skulle ge av den minsta slanten och ett ojämnt antal. Ännu idag offras till ”Lasarus” och man kan ibland höra någon säga – Jag är skyldig Lasarus en slant.
Till slut hade penninggåvorna i offerstocken blivit en så ansenlig summa att man kunde bygga upp ett kapell. Det kapell som finns idag är byggd 1750 och är det tredje i ordningen här i Evertsberg enligt sägen.
Det vackra kapellet restaurerades senast hösten 2005.
Fantastisk vinter vy från Dysgården. Kyrkhärbret ett sk tiondels härbre från 1500 talet.